Det är skrivet i Nahj al-Balagha att Imam Ali (frid vare med honom) sa: "Alla dagar då man inte syndar är en festdag (Eid)" [1], men det finns fyra särskilda dagar på året som har titeln Eid. Enligt Ahl al-Bayt (frid vare med dem) är det: Eid al-Fitr, Eid al-Adha, Eid al-Ghadir och fredag [2]. Med Eid al-Adha runt hörnet är det lämpligt att nämna något som är kopplat till denna dag. Det råder ingen tvekan om att vallfärden till det heliga huset i Mekka är en plikt för varje muslim som har möjligheten och huvudsyftet kan vara att uppnå en uppriktig nämnande av Gud - som påpekats i en tidigare artikel. Däremot kan vissa handlingar som utförs under vallfärden kännas märkliga. Vad är syftet med att spendera pengar och tid för att cirkulera ett hus av sten eller att springa mellan två små kullar eller kasta stenar på det som ögat inte ser?

Det är uppenbart att de rituella handlingarna under vallfärden har en tydlig koppling till det som profeten Abraham (frid vare med honom) och hans familj gick igenom, men orsaken till att Gud har beordrat sina tjänare dessa särskilda gärningar kan vara oklart. Huvudprincipen är att vi utför vad vi blir beordrade och om vi lyckas förstå visdomen bakom handlingen så är det en välsignelse från Gud den Upphöjde. En av de ritualer som utförs på Eid-dagen i enlighet med profeten Abraham (frid vare med honom) är att offra ett djur. Profeten drömde att han offrade sin son. Sedan med fullständig underkastelse försökte han att offra sonen, men innan han lyckades fick han ordern att offra ett får istället - enligt återberättelserna i muslimernas böcker. En av de mindre funderingarna som uppstår i samband med denna händelse är hur en av Guds profeter - Abrahams son - kan vara en symbol för ett får i en dröm? Är det för att belysa fördelarna och välsignelserna av detta djur? Eller beror det på att Gud sände fåret, på liknande sätt som Han gav Abraham sin son? Eller är det möjligt att versen "som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur" [3] syftar till att Gud den Upphöjde gav Abraham (frid vare med honom) möjligheten att sörja Imam Hussain (frid vare med honom) istället för att sörja sin son om han hade offrat honom - vilket nämns i vissa återberättelser? Den mer intressanta frågan är varför prövades Abraham (frid vare med honom) på detta sätt? Möjligtvis kan det vara för att han bad om avkomma - "Min Herre, ge mig av de rättfärdiga" [4] - och han blev prövad med det han bad om. Detta eftersom det är mer passande för en profet att endast be om närmandet till Gud och ingen annan - "Gud skapar inte två hjärtan i bröstet på någon man" [5] - och i en återberättelse av Imam al-Sadiq (frid vare med honom): "Gud är svartsjuk och älskar varje svartsjuk person" [6] - må Gud hjälpa oss att förstå denna sanning.

Gud, den Allsmäktige, säger: "Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] älskar" [7], och Imam Hussain offrade allt han hade sägandes: "Jag är nöjd med Din förordning och fullkomligt underkastad Din befallning, ingen är värdig tillbedjan utom Dig" [8]. Med Imamens tillvägagångssätt i åtanke, bör en troende vara självreflekterande på Eid al-Adha och skära bort det som hindrar en från att göra varje dag till Eid.

عيد الأضحى

 قال أمير المؤمنين عليه السلام في نهج البلاغة: ⸨وكل يوم لا يعصى الله فيه فهو يوم عيد⸩ [1]، فالمؤمن في سرور ما دام في طاعة الله تعالى، ولكن هنالك أربعة أيام في السنة خصت بعنوان العيد وهي كما ذكروا عليهم السلام: الفطر والأضحى والغدير ويوم الجمعة [2]، وبما أن عيد الأضحى قريب فلا بأس بذكر شيء يرتبط بهذا اليوم. لا ريب أن الحج إلى بيت الله الحرام واجب على كل مسلم عند الاستطاعة، وكما ذكر في مقال سابق فلعل الغاية هي التوفيق لذكر الله الخالص، ولكن قد يتبادر لأحد أن ظاهر بعض الأعمال التي تترتب على الحاج غريبة. فما هي المصلحة من بذل الأموال والوقت للطواف حول بيت من حجر أو هرولة بين جبلين صغيرين أو رمي أحجار على ما لا تراه العينان؟ 

من الواضح أن لمناسك الحج ارتباط جلي بما مر به النبي إبراهيم عليه السلام وأهل بيته، ولكن قد تكون العلة التي كتب الله على عباده هذه العبادات التي تؤدى بشكل خاص مبهمة، والأصل أن نعمل بما نؤمر تعبدا؛ وإذا وفقنا لفهم العلل فذلك من فضله جل ذكره. من المناسك التي تؤدى يوم العيد تأسيا بالنبي إبراهيم عليه السلام هي الأضحية، لقد رأى خليل الله أنه يذبح ابنه في المنام وصدق الرؤيا بالتسليم ففدي بذبح عظيم - أي بكبش كما هو في الخبر. من التساؤلات الهامشية التي ترد على هذه الحادثة هي كيف يكون نبي من أنبياء الله رمز لكبش في المنام؟ هل هو إشارة إلى منافع وخيرات هذا الحيوان؟ أم هو بسبب أن الله أنزله إلى النبي كما وهبه ابنه وبذلك عبر عن الكبش بذبح عظيم؟ أم يحتمل أن المقصود من الآية ⸨وَفَدَيْناهُ بِذِبْحٍ عَظِيمٍ‌⸩ [3] أنه تعالى فدى جزع إبراهيم عليه السلام على ابنه (لو ذبحه) بالجزع على مقتل الإمام الحسين عليه السلام - كما مذكور في رواية؟ أما التساؤل الأهم فهو لماذا ابتلى اللهُ إبراهيم عليه السلام هذا الابتلاء؟ لعل السبب هو أنه عليه السلام طلب ذرية - ⸨رَبِّ هَبْ لِي مِنَ الصَّالِحِينَ‌⸩ [4] - فابتلي بما طلب، وذلك لأن من الأولى أن يطلب الله ولا غيره، من باب ⸨ما جَعَلَ اللَّهُ لِرَجُلٍ مِنْ قَلْبَيْنِ فِي جَوْفِهِ⸩ [5] وقول الإمام الصادق عليه السلام: ⸨إن الله غيور يحب كل غيور⸩ [6] - وفقنا الله لفهم هذه الحقيقة. ولمن توهم أن الله ينتفع من الضحايا، سوى كان في قضية النبي إبراهيم أو ذبائح العيد، أجاب سبحانه ⸨لَنْ يَنالَ اللَّهَ لُحُومُها وَ لا دِماؤُها وَ لكِنْ يَنالُهُ التَّقْوى‏ مِنْكُمْ⸩، فالذبح بما هو ذبح ليس هو المطلوب. 

وقال الله عز وجل ⸨لَنْ تَنالُوا الْبِرَّ حَتَّى تُنْفِقُوا مِمَّا تُحِبُّونَ⸩ [7]، وسيد الشهداء قد ضحى بكل ما عنده قائلا ⸨رضا بقضائك وتسليما لأمرك لا معبود سواك⸩ [8] - عظم الخالق في أنفسهم فصغر ما دونه في أعينهم - فعلى المؤمن أن يكون كيسا في عيد الأضحى بالنظر إلى قلبه وقطع الذي يمنعه من أن يكون كل أيامه عيدا. 

Källor

[1] Nahj al-Balagha, vol. 4, s. 100

[2] Bihar al-Anwar, vol. 86, s. 276

[3] Koranen (37:107)

[4] Koranen (37:100)

[5] Koranen (33:4)

[6] Mizan al-Hikma, vol. 3, s. 2342

[7] Koranen (2:91)

[8] Mn akhlaq Imam Hussain, Abdul Adheem al-Muhtadi al-Bahrani, s. 258