"O Gud, skänk mig [och ge mig förutsättningarna för] vallfärden till ditt heliga hus" [1]. En fras som vi har upprepat flera hundra gånger under Guds heligaste månaden – var och en på sitt eget sätt. Av oss är de som läste den utan att uppmärksamma vad man sa, medan andra läste den med avsikt att få åkallans belöningen. Den tredje gruppen är de som bett med denna åkalla med avsikt att besöka Guds hus, och för den som strävar efter att vara bland besökarna bör uppmärksamma vissa saker. Det har återberättas att Imam al–Sadiq (frid vare med honom) sa: "Om du avser att vallfärda, så rena ditt hjärta för Gud, låt det vara fritt från allt som kan distrahera dig och hindrar dig från att se Honom. Överlåt allt till din Skapare och förlita dig på Honom i allt du gör, både i dina rörelser och stillhet, och acceptera Hans domar och bestämmelser. Lämna världen, bekvämligheterna och skapelserna bakom dig – men tilldela dem deras rättigheter – och förlita dig inte på din packning, dina medresenärer, din styrka, din ungdom eller ditt välstånd..." [2]. Liksom profeten Abraham (frid vare med honom) blev beordrad att rena Guds hus, bör den som strävar efter att vallfärda till Mekka att rena sitt hjärta för att de gudomliga tankarna ska cirkulera i det – annars kommer tillståndet av gudsfruktan inte att vara bestående. Att förlita sig på Gud är grunden för all handling, för människan har ingen styrka – "O ni människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som allt lov och pris tillkommer" [3]. Och i Du'a Arafah säger Imam Hussain (frid vare med honom): "O Gud, jag är den fattiga i min rikedom, hur kan jag då inte vara den fattiga i min fattigdom?" [4]. Kanske det viktigaste syftet med vallfärden är att människan ska bryta sig loss från allt utom Gud, även om det bara är under några få dagar av sitt liv, vilket kan erhållas från Imam al–Sadiqs (frid vare med honom) ord kring vallfärd: "Avhåll dig från allt som hindrar dig från att ha Gud den Upphöjde i åtanke och från att lyda Honom" [2]. Detta speglas även i de specifika reglerna för vallfärd, som att klä sig i osydda kläder, att inte titta i spegeln eller att inte titta med lust. Under dessa få dagar har vi förhoppningar om att lyckas be en bön utan distraherande tankar och därmed närma oss förståelsen av Profetens ord om att han fann sin fröjd i bönen [5].

En av dagens aktuella frågor är då en ung man står inför äktenskap och har möjlighet att vallfärda, vad ska han välja? Denna fråga är frekvent eftersom vallfärden kan leda till förseningar i äktenskap på grund av ekonomiska skäl. Det råder ingen tvekan om att vallfärden till Mekka är en av de plikter som Gud har föreskrivit – men inte äktenskap. Med detta som utgångspunkt prioriteras vallfärden över äktenskap. Och rädslan av att ens äktenskap kommer att försvåras som följd av vallfärden är inte något lämpligt med tanke på Guds ord: "Och den som utvandrar för Guds sak kommer att finna på jorden  många vägar [till en säker tillflykt] och rikedom i överflöd" [6]. Det vore mer lämpligt att istället förvänta sig framgång och välsignelse i äktenskapet efter vallfärden till Guds hus. Däremot så är det inte felaktigt att prioritera äktenskap ifall äktenskap även blir en religiös plikt eller ifall man är rädd att förseningen av äktenskap kan leda till något som inte behagar Gud.

Under vallfärden finns ett antal tillfällen för reflektion. Av dessa är Medina där pilgrimerna lämnar platsen med tungt hjärta och sorg. I Arafah väntar pilgrimerna på sina belöningar av fulländning och förlåtelse – som om de upprepar: "Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!" [7], innan de återvänder till världsliga angelägenheter. Och ett tillfälle med den som utför vallfärden varje år. Den som människor kollar på men inte ser. Med rädslan att blicken landar på Guds tydliga ljus men inte känna till, blundandes borde man utföra vallfärden och sudda allt som finns omkring. Om du med Guds välgång är på väg till Hans hus, ha inte avsikten att utföra en plikt eller att få dess belöning. Åk med avsikten att hitta Den du är på väg till – med ett vitt hjärta, precis som du bad om vallfärden till Guds hus under den välsignade månaden Ramadan.

الحج

 ⸨اللهم ارزقني حج بيتك الحرام⸩ [1]. قد رددنا هذه العبارة مئات المرات في شهر الله الأعظم، كل على طريقته؛ فمنا من قرأها قراءة عابرة ولم يلتفت إلى ما قال، ومنا من قرأها بنية ثواب الدعاء، ومنا من دعا بها حقيقة طالبا الحج. وعلى من يطلب الالتحاق بالحجاج أن ينتبه إلى بعض الأمور، فعن الإمام الصادق عليه السلام قال: ⸨إذا أردت الحج فجرد قلبك لله عز وجل من قبل عزمك من كل شاغل وحجب عن كل حاجب، وفوض أمورك كلها إلى خالقك، وتوكل عليه في جميع ما يظهر من حركاتك وسكونك وسلم لقضائه وحكمه وقدره وتدع الدنيا والراحة والخلق، واخرج من حقوق يلزمك من جهة المخلوقين، ولا تعتمد على زادك وراحلتك وأصحابك وقوتك وشبابك ومالك…⸩ [2]، فكما أُمر النبي إبراهيم عليه السلام أن يطهر بيت الله، فعلى الراغب في الحج أن يطهر قلبه لتطوف به الخواطر الإلهية وإلا لم تثبت حالة التضرع  والتقوى في السر، بل تكون حالة سريعة الزوال. والتوكل عمدة كل عمل، فلا قوة للإنسان أصلا – ⸨يا أَيُّهَا النَّاسُ أَنْتُمُ الْفُقَراءُ إِلَى اللَّـهِ وَاللَّهُ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ⸩ [3] – وعن سيد الشهداء عليه السلام في دعاء عرفة قال: ⸨إلهي أنا الفَقيرُ في غِنايَ فَكَيفَ لا أكونُ فَقيراً في فَقري⸩ [4]. ولعل أهم غاية في الحج أن ينقطع الإنسان عما سوى الله ولو في أيام معدودة من حياته، وهو الظاهر في قول الإمام الصادق عليه السلام عن الحج: ⸨وأحرم عن كل شيء يمنعك عن ذكر الله عز وجل ويحجبك عن طاعته⸩ [2]. فالأحكام الخاصة بالحج قد تنوه لهذا المقصد؛ كالتجرد من اللباس المخيط وعدم النظر للمرآة وعدم النظر بشهوة، فلعلنا في هذه الأيام القليلة نتوفق لصلاة ركعتين خالية من الخواطر ونقترب من فهم قول الرسول بأن جعلت قرة عينه في الصلاة [5]، فقد أفنى البعض عمرا طويلا ولم يذكر الله ذكرا خالصا مرة واحدة في حياته. 

ومن المسائل الحاضرة في أوساطنا هي مسألة إذا كان الشاب على أبواب الزواج ومستطيعا لذهاب الحج، فماذا يختار؟ وتطرح هذه المسألة مخافة من أن يؤثر الحج على تأخير الزواج لأسباب اقتصادية. لا ريب بأن الحج من الواجبات التي فرضها الله على عباده، ولم يفرض الزواج، فمن هذا المنظار لا بد أن يقدم الحج على الزواج، وحاشا لله أن يصعب على عبده أمر الزواج إذا قدم الحج لقوله جل ذكره ⸨وَمَنْ يُهاجِرْ فِي سَبِيلِ اللَّـهِ يَجِدْ فِي الْأَرْضِ مُراغَماً كَثِيراً وَسَعَةً⸩ [6]، بل لعله من الصواب أن يظن العبد التسهيل والبركة في الزواج بعد الحج. ولكن لا بأس بأن يقدم الزواج على الحج عند التعارض، أي إذا أصبح الزواج واجبا شرعيا أيضا أو خاف الشاب بأن يتأخر الزواج لفترة قد يؤدي به إلى ما لا يرضي الله. 

وفي الحج وقفات عديدة لا تسع هذه الورقة التفصيل عنها، ففي المدينة وقفة تتلف الأعصاب وتورث حسرة في القلب، ووقفة في عرفات ينتظر الحجاج جوائزهم من التكامل وغفران الذنوب كأنما قالوا ⸨بَلَىٰ شَهِدْنَآ⸩ [7] مجددا قبل أن يرجعوا إلى عالم الملك، وفي الحج وقفة في حصن من يؤدي مناسك الحج كل سنة، ينظر إليه الناس ولم يراه أحد، ولو غُض البصر عن كل شيء لكان في محله، خوف من أن تنظر العين إلى نور الله الواضح فلا ترى شيئا. وإذا وفقت للحج فلا تذهب بنية أداء الواجب ولا بنية الثواب، بل إذهب بنية طلب من أنت ذاهب إليه – طلبا حقيقي كما طلبت الحج في شهر رمضان المبارك.

Källor

[1] Exempelvis Du’a Abi Hamza al-Thumali

[2] Bihar al-Anwar, vol. 96, s. 124

[3] Koranen (35:15)

[4] Du'a Arafah

[5] Bihar al-Anwar, vol. 73, s. 141

[6] Koranen (4:100)

[7] Koranen (7:172)